Hur man vinner ett lajv! (Nybörjarhandledning)

[fiskinfluensan]

Ett problem som man ibland anar tendenser av hos nybörjare och ibland även mer erfarna lajvare är någon sorts föreställning om att man ska "vinna" lajvet. Klara av sin intrig, slå ihjäl fienden, tjäna flest ören eller vad det nu vara månde.
Fel, säger jag, och många lajvare med mig. Jag ska här i punkter redovisa några metoder för hur man vinner ett lajv:

- Det finns ett uttryck och hur slitet och ostigt det än må vara så är det verkligen sant: "De som haft roligast vinner!" Om du har upplevt härliga, givande, starka scener som fått dig att känna dig levande på ett eller annat sätt, om det så är i en gisslansituation, en magisk ritual, lägereldsmys eller värdshuskalasande, då har du vunnit

Att vara en bra lajvare handlar dock också mycket om ens medlajvare:

- Höj andra i deras spel! Detta kan man göra på många."Passa över bollar", låt andra komma till tals. Spela mot folk på ett sätt som framhäver deras karaktär, en mäktig person ska bemötas respektfullt osv. Spela på händelser, inget är tråkigare än när det är ett anfall i byn men folk inte orkar spela på det för att de är för inne i sitt lägereldsmys. Håll offandet diskret där ingen riskerar att se eller höra något som stör.

- Offande förtjänar en egen punkt. Jag har märkt att folk har väldigt olika stilar gällande offande. Vissa offar med sin grupp så fort de är utom syn och hörhåll för andra och ibland knappt ens det. Andra (jag inkluderad) föredrar att bara offa om det krävs informationsutbyte med arr eller liknande (samt linshanteringen...). Jag är (förstås) av åsikten att man får mer ut av sitt lajv om man är in hela tiden och tänker i sin karaktärs banor, men det är inte så relevant. Mitt tips är snarare: lajva med människor som har samma off-filosofi som du! Annars kan det bli väldigt påfrestande.

- Skapa snygga scener! Detta kan med fördel planeras långt innan lajvet, så att eventuella specialeffekter kan ordnas. Man kan också planera det under lajvets gång (t.ex. att man smyger undan till offen med någon, föreslår en fight och övar in den lite) eller improvisera i studens hetta. Men resultatet blir en riktigt häftig upplevelse för alla som ser det, och för er som deltar!

- Jag vill slå ett slag för enmansscener, dvs när du lajvar med dig själv, helt ensam, helt inne i din karaktärs känslor.

- Vänta inte på att lajvet ska komma till dig! Har du tråkigt? Gör något åt saken. Kanske har du tur, kanske händer något, kanske blir du involverad, men risken är att det inte gör det och att du känner att du haft ett tråkigt lajv.

Följ dessa punkter och du kommer komma närmare en lajvseger!
Jag tänkte att denna tråden kunde dedikeras till fler tips på hur man vinner lajv, dvs får en toppenupplevelse, samt att vi berättar om riktigt bra lajvupplevelser, stunder vi känner att vi vunnit. Oftast är det nämligen inte när alla svartblod ligger döda, utan snarare när man är i deras våld...

[fiskinfluensan]

Eftersom det inte är någon hejd på mitt svamlande denna muntra afton tänkte jag dra till med ett exempel på initiativtagande och enmansscen:
Jag spelade hovdam, hade tråkigt som bara den, fiskade lite efter möjliga händelser men till sist bestämde jag mig för att bli gravid (alltid en sista utväg, det fungerar bäst om man är fruntimmer dock). Dels var det kul för att jag blev livrädd för damen jag tjänade, jag trodde att hon skulle göra något hemskt med mig, och dels gick jag givetvis för att bikta mig till kampanjguden Uijin (solen).
Som jag satt där i kyrkan och väntade på prästen, med lite linsvätska rinnande från ögonen som fejktårar, med knäppta händer och snyftade, började jag gråta på riktigt. Jag vet inte riktigt varför, jag var ju inte direkt ledsen, men tårarna var äkta nog och kom i strid ström. Prästen kom, höll min skakande hand och sa något i stil med att han kunde inte ge förlåtelse, det kunde endast Uijin. Jag sprang ut ur kyrkan, och eftersom jag inte hade någonstans att ta vägen (fortfarande rädd för min dam) sprang jag rakt ut i skogen. I en solig glänta sjönk jag ner på knä, och grät och bad med ansiktet mot solen, och då var det nästan så att jag trodde på det, då var det bara en passiv del av mig själv som var medveten om att solen inte var min gud som kunde ge förlåtelse.
Detta är vad jag kallar en enmanscen och det är bland det bästa jag vet

[catharina levinsson]

*får rysmys-känslor och fryskrypningar längs benen*
(heter det så?)

mycket bra tråd! och första post!

[fiskinfluensan]

Gött att det gillades! Nu hoppas vi på fler berättelser och tips

[nic]

För egen del vill jag nog påstå att individerna man lajvar med eller mot (framförallt inom egna grupperingen, om man har en sådan...) gör extremt mycket för hela lajvupplevelsen.

Människor man trivs med skapar bra stämning(må det vara en olycksbådande, glädjefylld eller episk stämning, alla kan vara goda lajvstämningar!), god stämning leder till att man blir avslappnad i sitt rollspelande - och en avslappnad lajvare är en bättre lajvare.

Att lajva tillsammans med någon gammal erfaren lajvräv alternativt teater-wiz kan säkerställa att gruppen har gott ledarskap och får mer sysselsättning (för att inte tala om större socialt spel utåt)

Att lajva tillsammans med människor man känner gör att man kan spela hårdare både verbalt och fysiskt, eftersom man har koll på var OFF-gränserna går.

Detta gäller då rakt inte alla, men jag är personligen inte en speciellt bra rollspelare eller teaterapa; jag har stor nytta av goda och trevliga lajvare omkring mig då vi kan lyfta varandra i vårt spel.

Säkerställer man bra lajvare omkring sig, säkerställer man bra lajv. Har man trevligt på lajvet, har man ett bra lajv - och då vinner man lajvet!

Enligt mig.

[nightwatchman]

Mitt bästa lajvminne är från Carduus, tronarvinge.

Jag åkte dit som Zembar och hade en karaktär som ganska nyligen hängt på gruppen.
Vi hade bestämt oss innan att vi skulle ha en fest i vårat läger. Och oj vilken fest det var! Under festen blev vi dock störda av en grupp svartblod. För att inte göra denna bakgrundshistoria så lång så kan jag kortfattat säga att vi lyckades få svartblocen att gilla oss och vi bjöd dom på festmat.

Natten efter fick vi en förfrågan om att bli inhyrda av en grupp för att hänga med ner och slackta i byn. Vi valde att inte delta i striden.
Den natten när striden börjades hörde vi från vårt läger hur bybor skadades och flydde i panik. Kändes som det pågick i evigheter.
Vår "general" sa till min karaktär att följa med honom för att gå lite närmare byn för att höra mer samt hålla koll på stigen som gick till oss.

den halvtimmen som jag hade med "generalen", då vann jag lajvet.
Det var en grym känsla för mig att sitta i kylan och höra hur bra folket spelade nere i byn, höra paniken i folks skrik. Men det var även så underbart för min karaktär.
Jag hade blivit utvald av generalen att hänga med. Under stunden vi satt där kunde vi sedan genom bra spel utveckla våra karaktärer.
Den stunden kommer jag alltid bära med mig.

[jensfriberg]

Det viktigaste är ju att folk får ett bra lajv, men det är olika vad som motiverar olika personer

Det finns en utmärkt text om detta här:
www.laiv.org/laiv/skatt.nsf/173a001ad4327805802567b300327268/a2e8276e2eba5f66c1256b9d0045bac1?OpenDocument

[fiskinfluensan]

Glömde ju en sjukt viktig punkt! Eller flera egentligen. Man ska se till att hålla sig mätt, otörstig, varm och torr. Detta kan inte nog poängteras. Förslagsvis ska man även sova ordentligt bekvämt, åtminstone om man som jag har en tendens att få ont i ryggen.

[jensfriberg]

Det är en viktig fråga....jag startar en ny tråd om den:)

[lillith]

En grej som är jätteviktig, både som nybörjare och erfaren, är att vara beredd på att saker kanske inte alltid blir som man tänkt sig. Man får vara beredd på att jobba runt det. Det kan vara utrustning som strular, rollen som inte funkar, konstig gruppdynamik eller vad som helst.
Det bästa man kan göra när något går fel är att ta upp det med sina medlajvare och prata igenom det. Det mesta går att lösa.

Jag gjorde själv misstaget på mitt första lajv. Jag hade tråkigt och tyckte inte att jag riktigt fick "vara med" i det gruppen gjorde. Hade jag bara sagt ifrån hade det säkert löst sig, men istället blev jag sur och tyckte att dom borde märkt det. Såhär efteråt (mååånga år senare) inser man ju att det hade dom ingen chans att göra. Dom hade fullt upp med sina egna roller och jag höll mig inte framme.
Men jag har varit med om motsatsen också. Att en annan lajvare kommit och sagt ifrån att dom inte har roligt och inte har något att göra. Då har man alla chanser i världen att försöka fixa något och komma med tips på hur man kan göra för att komma med lite mer i spelet. Jag har till och med träffat lajvare som efter lajvet kommit och tackat och berättat att resten av lajvet hade dom skitroligt sen.

Ibland krävs det så lite för att vända det som gått snett. Så säg ifrån! Hellre en gång för mycket än en gång för lite. Hjälper det inte att prata med den egna gruppen, prata med någon annan lajvare eller leta upp en arrangör. Lajvare över lag är snälla varelser.

Två talesätt kommer jag på som passar i sammanhanget:
"Lajva med varandra, inte mot varandra."
"Dumma frågor är bättre än dumma misstag."